resan borjar lida mot sitt slut.
ser faktiskt fram emot en vit jul med allt vad det innebar.
men oh vad jag kommer sakna mexico.
blir dock fint att traffa alla fina igen.

fran ett paradis till nagot helt annat.

en riktig skitdag skulle jag definiera den som, dagen. utan overdrivningar och censurer.

det borjade redan igarmorse nar jag skulle lamna boca del cielo (karlek!) med bat, for att ta mig till andra sidan vattnet och busstationen. batjaveln lagger av och vagrar starta av outgrundlig anledning. jag hinner med nod och nappe fram till busstationen, dar jag blir upplyst om att bussen till min gladje ar forsenad. puh, tankte jag.

mitt i natten mitt ute i ingenstans luktar bussen plotsligt brant och dennes motor havererar aven den. en av chaufforerna uppmanar oss, passagerarna, att snallt invanta fungerande buss. bienvenido a mexico, hor jag nagon sarkastisk figur utbrista, vilket fick mig att tyst fnissa lite for mig sjalv. fniss fniss.

val framme i tulum, 3 timmar for sent, gar jag sedvanligt och staller mig i kon till bagageutlamningen. ett israeliskt par framfor letar febrilt efter sina vaskor, som inte verkar finnas. ahnej - jobbigt, tankte jag. marker i samma veva att aven min vaska saknas. samt en mexikansk herre i vit nystruken skjorta. hans vaska alltsa, inte personen i fraga.

vi ombeds att vanta, hur lange sags inte. frustrationen vaxer i takt med klockan, och framfor allt i samband med inseende (?) av vad som finns i vaskan. kamera och pass har jag som tur ar i tryggt forvar i den tunna misskladsamma midjevaskan. men allt annat, sarskilt de ting av emotionellt varde. och flygbiljetterna. sant darnt viktigt.

magen kurrar och jag springer over gatan till ett café for att fylla tomrummet. nar smorgasen ar halvaten inser jag att brodet ar gront av mogel. vid samma tidpunkt bestams det pa busstationen att tva herrar i vita skjortor ska samaka tillbaka till den branda bussen och se efter om vaskorna helt enkelt blev kvarglomda. det israeliska paret som ar pa smekmanad menar dock att vaskorna inte ar dar, och att det ar kort, finito. pessimisten i mig visar sitt fula ansikte och jag letar febrilt efter forsakringspapper, som dessvarre ligger i den stora vaskan pa vift. skitdag, som sagt.

men sen. efter annu en timme, samt manga genomsokta bussar senare, ar vaskorna i sakert forvar hos sina agare. glada blev vi! och inte sarskilt intresserade av att utreda handelseforloppet.

tar en taxi tillsammans med de nyvigda, for att sedan motas av ett hanglas. det ar sondag och alla ar pa stranden och/eller firar den dar guadalupe - som sig bor.

hittar dock ett hostel i narheten av busstationen, samt hyr en cykel, for att kunna rora mig fritt och billigt. kvinnan in charge menar prompt att det ar jattelatt att ta sig till stranden, dock att kartan ar nagot missvisande. virrar runt som aldrig forr och marker sedan att jag, ursakta, ar fruktansvart bajsnodig. sadar att det blir jobbigt, du vet. utan baños publicos i sikte gar solen ner, och jag svar hogt at dagen, som inte verkar battra sig.

atervander till hostelet, parkerar cykeln utanfor, LASER, gor diverse sysslor. 45 minuter senare ar cykeljaveln borta, stulen!!!

haha. hahahaha. haha!

har inte vagat underratta hostelet om stolden annu, med risk for att borja grina. eller skratta. det ar en harfin linje det dar, som en sager.

hoppas att din dag varit snappet roligare! och att julstressen inte tagit over din kropp. hemskt sant darnt. hejda. och glad tredje advent.

hej! jag lever!

ska satta mig pa en buss till tulum alldeles strax. arton timmar tar resan.
skriver sen! har hittat ett nytt paradis. ah.
puss!

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveller, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I-

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference

... Robert Frost, vilken vag skall jag ta?

kanner att en uppdatering vore pa sin plats.

puh. paradiset lamnades for en sista kvall i puerto. aven kallad el diablo av manga anledningar.

sedan dess har jag hunnit med marknad o sightseeing till fots i den fargglada byn san cristobal de las casas, en overnattning i djungeln - palenque, med maya-ruiner som storsta attraktion. (dock pa tok for manga turister pa ett och samma stalle).

i min naivitet trodde jag att beslutsangesten skulle halla sig borta under denna resa, men nehej, nu ar den har och harjar friskt igen. funderar namligen pa om jag ska atervanda till san cristobal, ner till boca del cielo (en strand som for ovrigt ar inspelningsplats for filmen "tu mamà tambien"), och sedan upp mot karribien, forst nar resan narmar sig slutet. en stark kansla av att jag inte kommer att trivas sarskilt bra bland spring-break-galna amerikaner har tagit ett fast grepp om mina tankar. men vad vet jag.

ehm. aterkommer!

okej. det har ar paradiset, jag har hittat hit.

puerto escondido kunde likval ha frammanat samma vibbar, men nej, det var nagot som saknades, nagot jag inte kan satta fingret pa riktigt.
natten spenderades i en knolig, nagot hard 90's sang med myggnat som framsta vagg. sangarna i dormitoriet ar placerade pa en terass utan vaggar, med havets brus som narmsta granne. vaknade imorse av att solen trangde igenom myggnatet och varsamt smekte min kind.

ett paradis, som sagt.

ps. blev ingen meditation igar. ds.

nu, sol&bad&shantaram.

hoola bandoola!

puh. den har dagen har varit allt annat an underhallande. det borjade igar, da automaten vagrade ge mig pengar. nat tillfalligt, tankte jag. men icket sa den dar nicke, aven denna dag startades utan peningar. swedbank har tydligen nagot problem i mexico for tillfallet, sedan fyra dagar tillbaka. tackar och bockar swedbank! men, efter mycket om och men blev jag raddad av fadern som var snabb och fixade kosing genom western union. tack a det hjartligaste! nu kan jag ata och dricka igen.

har rort mig nagot soderut. sjalv, helt och totalt ensammen. zipolite heter byn jag nu befinner jag mig i. aven har omges jag av vykorts-strander och solbranda surfare. dock ofantligt farre turister an i puerto escondido. bra tycker jag!

hostelet som jag bor pa ar ekologiskt och mestadels vegetariskt, med fantastisk utsikt over havet. det ar lite av ett spirituellt renlevnads-bygge, med egen kulle for meditation, inga droger eller alkohol ar tillatna , samt (som jag har forstatt) yoga om mornarna.

(pa tal om droger. tva ganger har nattklubbsvakter och annat lost folk misstagit snus for knark. kul tycker jag).

hursomhaver, klockan ar nu kvall och det ar totalt becksvart ute. utan vetskapen att en tysk trevlig aldre herre fran samma hostel befinner sig nastan vagg-i-vagg, vore jag nastan lite nervos infor promenaden tillbaka till hostelet.

annars da? tiden i puerto escondido har i princip endast bestatt av strand och ol. det var vi varda, jag och betty. hamnade de tva sista natterna pa ett hostel med nastan enbart surfare fran australien, vilket var... jag vet inte, lite trist kanske? hogljudda och snorkiga, skulle jag (tyvarr) benamna manga av dem. pero bueno! nya tag.
ingen surf har det blitt annu. endast sakallad body-surf, med en san daran boggie board. kul, knepigt. saltvatten i bade ogon och mun ar ingen storre fortjusning ska jag be att fa tala om.

en stalker har jag forresten fatt pa halsen. en och annan stalker far man nastan rakna med har jag lart mig. denna ar en liten ofarlig sak som havdar att han ska resa till sverige snart, och att han da hoppas att jag inte har pojkvan, nar han dyker upp. eeh. haha. hejda hejda. ses aldrig mer.

okej. dags for meditation. eller ett glas vin. fred pa jorden!

bildkavalkad

jahej!
frasen "don't let the bedbugs bite" har for mig fatt en ny innebord. efter en natt pa hostel osa mariposa vaknar jag med stora, kliande myggbetsliknande utslag. med blotta ogat kan jag se djuren riktigt gotta sig i sangkladerna. eh. da receptionen inte verkade tillsta tjugofyrasju prydde jag i forebyggande syfte kroppen med langarmat samt langbent, samt attog ett febrilt skvattade av klorhexidin i sangen. sa ska dem tas. javlarna. eh. next!

bussresan hit, till Puerto Escondido narmare bestamt, var nagot lang och brokig. cirkus 9 timmar tog den, en resa som vi var overtygade endast skulle ta 6. chaufforen sasade pa de raka ofarliga vagarna men verkade tycka att 'gasen i botten' passade ypperligt for de smala kringelkrokiga bergsstigarna. (P.E ar en storre fisk- och marknadsby, vid kusten, oceano pacifico).

nar vi passerar las favelas, slummen, kan jag inte hjalpa att kanna nagot som kan liknas vid skam. skam over min halsa och valmaende (ok, forutom typ skabb och diarre). det ar ingen overraskning att mexico har en hel del problem, precis som central- och sydamerika i ovrigt. skammen forvandlas till vrede och jag kan inte lata bli att tanka pa vilken sorts regering tillater ett sadant lidande. eller vilken 'gud' heller, for den delen.

skammen och vreden dampas dock nagot nar den magra kvinnan utan tander ler med hela ansiktet, och nar de tva skrattande barnen i gatuhornet turas om att aka med en benlos man pa hans lilla karra. livet.

nu vankas hosteljakt mina vanner!

puss!

god afton! eller buenas tardes som det heter i folkmun. har. oaxaca heter staden jag for tillfallet befinner mig i. anlande fran mexico city igar f.m. tolv halva timmar tog bussresan - ingen hojdare for en orolig mage vill jag lova.

provade namligen for nagon kvall sedan quesedillas con huitlacoche (svamp/lok) direkt fran gatan. och, svar ja, diarrén kom som ett brev pa posten!

det finns ett omrade i mexico city som kallas zona rosa, dar stadens bogar och flator mer an garna samlas. dar finns manga klubbar/barer/diskotek som skyltar med regnbagens alla farger, hog musik, samt lattkladda man i y-front. lite for galet for min smak, men absolut en upplevelse. y las chicas estan locas.. pero son guapas!

jag har hangt en del med en tjej vid namn betty, fran tyskland. typiskt trevlig, tysk. vi lamnade storstadens brus for en halvdags-tur till Teotihuacán, dar pyramider fran en herrans massa ar finns att beskada. inte riktigt i klass med machu pichu, saklart, men vackert nanting! synd ar det att min kamera inte ar av den basta kvaliteten.

men som sagt, oaxaca city. staden ar kolonial, vacker, mysig, kulturell. manga politiskt aktiva har denna stad som nagot av en politisk motesplats. i dagarna pagar en festival politica cultural, dar bland annat lokala band far en plats i rampljuset.

imorgon bar det av till puerto escondido, vid kusten. lite av backpackerns och surfarens drom. dar finns tydligen vagor att do for(bokstavligen), kristallklart vatten, skoldpaddor, hangmattor, osv. strandliv, high five!

asch. varsagoda. har kommer lite random bilder!

...och dar dog kameran. nasta gang!

ursakta, pappa paul. men du far faktiskt skaffa msn eller facebook. eller annu battre, skype? pa tin ar det!

befinner mig fortfarande i storstan. idag myllrar det av folk pa gatorna. det ar namligen hundra ar sedan folket sa ifran med sina starkaste roster. viva la revolución!

pero bueno. jag lever och mar fruktansvart fint. forutom det faktum att somnen inte riktigt infinner sig. de senaste tva dygnen har jag lyckats sova pa tok for fa timmar. en kombi av hojd-, klimat- och matforandringar kan tankas. la tequila kan aven den ha ett finger med i spelet.

jaja. kanner mig snal vad galler uppdatering. men det kommer! har bland annat en rolig toalett-historia att fortalja, for den som intresserad ar.

nu, una siesta!

hola, hemskt mycket hola!

overlevde hitresan med rage (landvetter-frankfurt-houston-mexico city). sakerhetsfragorna i amerikat var lika underhallande som jag minns dem. det serverades kaffe som smakade te med svag kaffe-smak. just det, sag for ovrigt den oanimerade versionen av peter griffin, dessvarre hindrade jag mig sjalv fran att knappa ett kort, tankte att det vore val olampligt.

val pa hostelet somnade jag i princip direkt, lagom jetlagad, som det heter. kande mig, och sag sakert ut, lite som en blot katt. forvirrad, nervos, men glad i hagen!

har hunnit med ett besok pa la Museo National de Antropología. otroligt maktigt och stort. aningens for mycket information pa en gang dock. det faktum att det mesta var skrivet pa spanska gjorde inte saken battre.

det finns poliser i vartenda gatuhorn. overallt vandrar de runt, de uniformerade lagens man! kanns tryggt, men samtidigt star dem troligtvis utplacerade av en anledning.

att vistas pa gatorna vid kvallstid ar lite av en pars. igarkvall hade jag stamt mote med en couchsurfer, pa plaza insurgentes. hans mobil var urladdad och nervositeten steg i takt med klockan. ingen salvador sa langt ogat kunde na. daremot fick jag ofrivilligt sallskap av en obehaglig mexikan fran arizona. magkanslan rentav skrek at mig att atervanda till hostelet. men da, som sand fran sjalvaste gud, blev jag raddad av en jake fran singapore. det ena ledde till det andra och klockan 04.30 spydde jag pa en bar, som ett resultat av nagot som kan liknas vid ett tequila-race. ah, det var en fin kvall.

manniskorna ar otroligt hjalpsamma! forvirrad som jag kan se ut, hopar de sig som en flock flugor och fragar om jag behover hjalp. fint.
klockan ar nu 17.05 och kaffe-dejt med en spanjorska narmar sig.

val mott!

haha! haha. övertrött måhända. men, ursäkta för den otroligt töntiga headern. jag lovar att byta om jag får tillfälle.

sitter just precis nu hos bästaste eva som skjutsar mig till landvetter om några timmar. puss vännen! planet avgår 10.40 svensk tid -> framme i M.C 21.30 mexikansk(?) tid. håll gärna tummar & tår för flygplanets hälsa och välbefinnande!

hursom. väskan är packad, passet kopierat, hostel bokat, tånaglar klippta, osv. har t.o.m fört journal över vad jag fyllt väskan med. så en kommer ihåg vad en stoppar dit, säg! är aningens missnöjd över att ett av två par shorts är sådana groteskt fula, avklippta jeans som skär in i magen när man (jag) sitter och/eller andas. även över att el-adaptern blev kvar uppe i norr. men struntsaksamma!


Fred på jorden! (eller hur var det, Hannu?)

Sådärja. Hej. God kväll. God afton. Bara att välja och vraka bland hälsningsfraser, vilket som känns bäst, helt enkelt.

Jag tänkte mest bara underrätta glatt ovetande nära & kära att jag, om allt går som sig bör, sätter mig på ett plan som ska ta mig till Mexico City om sisådär 54 timmar(!!!).

Femtiofyra timmar. Att-göra-listan är gedigen och lång. Lite av en novell faktiskt.

Hör och häpna(s):

• Kopiera pass, resedokument och annat nödvändigt i pappersform.
• Uppdatera inkorgen var femte sekund, då flygbiljetterna ännu ej ramlat in.
• Teckna reseförsäkring.
• Nedteckna bra-att-ha-grejer från lonely-planets reseguide.
• Posta betyg till studera, antagningen.
• Införskaffa en fungerande kamera, samt en ipod-sladd.
• Utöka det obefintliga rese-apoteket från '07.
• Fixa skype-användare.
• Växla pengar.
• Boka hostel för första natten, och om möjligt - hämtning på flygplatsen.

Ja. Och här sitter jag i morgonrocken. Lugn som en filbunke. Av avföringen att utläsa är jag dock något nervös.

(Och, viktigast av allt: Kära mamma. Jag for med osanning tidigare, när jag sa att jag inte hade bokat resa, förlåt. Men det var för din egen skull, vill inte oroa i onödan. Ha det underbart i landet där spanjackerna läspar hejvilt).

Kärlek!